EN ORIENTERING I SCIENTOLOGI


Vi vill erbjuda dig en första orientering i scientologins grunder. En hel del av detta kommer att kännas bekant för dig, eftersom vår filosofi använder kunskap som redan existerar inom oss i syfte att skapa ny kunskap. Ordet scientologi är bildat av latinets scio, som innebär att veta eller särskilja, och det grekiska ordet logos, som i stort sett kan förklaras som ”förnuftig observation av struktur”.

Scientologi utvecklades för människor som du och jag för att få ett nytt perspektiv på tillvaron och för att uppnå insikter om den. Förmågan att lära sig om livet och att omvandla insikter om livet till handling är av yttersta vikt för varje individ och varje grupp, eftersom man är så levande som man är kapabel att lära sig.

Dessa rader är avsedda som en uppmuntran att betrakta dig själv på ett nytt sätt, och utifrån dem fundera och få en delvis ny förståelse för dig själv. Kanske kommer du att uppnå en helt ny livssyn.
 
Detta kapitel är indelat i följande områden:
• Den andliga varelsen
• Livets drivkrafter
• Sinnet
• Det analytiska sinnet
• Det reaktiva sinnet

Den andliga varelsen
Alla har frågor som: Vad är människans innersta väsen? Vad motiverar henne? Vad gör henne mänsklig, vad gör henne omänsklig? Vad är grunden till hennes individualitet?

Är människan bara summan av sina erfarenheter? Är medveten existens bara en illusion? Grundar sig alla hennes impulser på erfarenheter? Antagandet att människans andliga sida har sitt ursprung i den fysiska kroppen och att den är beroende av denna medförde bara mer förvirring och kunde aldrig bevisas.
 
Uppenbarligen härstammar de kännetecken som utgör en individ och som gör honom unik från en källa vi inte kan förnimma på ett fysiskt sätt: Vi kan inte se, smaka eller känna den. Du kan kalla denna källa vad du vill: ande, andlig varelse, själ, psyke, individiden eller självet – allt detta är namn eller synonymer för det fenomen som allmänt betraktas som ett ”jag”. Genom erfarenheter och utbildning kan den här delen stärkas, försvagas eller till och med synbarligen försvinna – men den finns alltid där. Denna uppenbart oförklarliga del av psyket har alltid fungerat som inspiration för poeter och mystiker, men den kan uppfattas av vilken som helst förnuftiga varelse.
 
I scientologin anser vi att människan är en andlig varelse, inte en kropp eller en del av en kropp. Den andliga varelsen – vi kallar den för ”thetan” – äger en kropp och använder kroppen som ett redskap för att delta i livets spel i detta fysiska universum.

Människan är en individuell andlig varelse med specifika förmågor, hon är föremål för yttre påverkan och ofta också märkbart formad av sina erfarenheter. Människan som helhet är en sammansättning av alla dessa faktorer, blandade med varandra, och detta formar hennes individualitet.
 
Varje uttänkt system, varje dator oavsett hur sinnrikt konstruerad, och varje form av intelligent beräkning av det mänskliga beteendet skulle vara ytterst hjälplöst och oförmöget att agera utan en intelligent tänkande varelse som DU. Det kommer aldrig finnas en maskin eller ett system som kan kontrollera sig självt så intelligent som en andlig varelse gör.

Och endast en andlig varelse kan ha och har sådan omsorg för LEVANDE relationer till människor och företeelser.

Under de senaste decennierna har vetenskapen i någon mån närmat sig fenomenet den andliga varelsen. Medicinska forskare såsom Raymond Moody och Elisabeth Kübler-Ross har med sin forskning på nära-döden-upplevelser visat att människan uppenbarligen är en andlig varelse som kan förnimma och lagra allt den upplever. Hos tusentals personer fann man tydligt att de efter att ha lämnat sina kroppar upplevde sig själva såsom andliga varelser, och att de under sin upplevelse hade förmågor som de upplevde som normala men vilka förvånar oss: kommunikationen var helt fri och inte längre bunden till lagarna för rum och tid, de telepatiska förmågorna var väldigt framträdande, och personerna kunde redogöra exakt för omständigheterna kring sina respektive nära-döden-upplevelser. Detta sista motsäger dessutom många läkares antagande att en nära-döden-upplevelse endast är en hallucination orsakad av syrebrist i hjärnan.

Människan är inte bara summan av sina gener, hon är inte bara en kropp och inte heller bara ett resultat av socialiseringsprocesser. Allt detta spelar en enorm roll i våra liv, men huvudrollen spelas av dig: du, du som är individen.

Även om det kanske inte alltid är helt uppenbart, känner alla ett inre behov att ta reda på vem man egentligen är, vad som är ens innersta väsen. Och detta är ett utmärkande drag för alla människor: De vill uppleva, lära sig från tidigare erfarenheter och förbättra kvalitén i sin tillvaro.

Livets drivkrafter
Var och en av oss ställer sig många frågor: Är min arbetsprestation tillräckligt bra? Är jag egoistisk när jag inte vill arbeta övertid? Hur kan jag få mina barn att göra sina läxor? Älskar min fru mig fortfarande? Hur kan man sätta så många människoliv på spel, såväl som natur och miljö, i jakten på makt och profit? Varför är min väninnas make så elak mot henne? Varför blir jag alltid så upprörd över orättvisor? Uppenbarligen är frågor som dessa något som varje kvinna, man och barn funderar över.

Varför berör oss dessa saker så djupt? Speciellt som mycket av det inte egentligen angår oss… Så varför blir vi då ändå så lättade när bovarna i dramat besegras, eller när läraren berömmer våra barn, eller när chefen klappar oss uppskattande på ryggen? Varför är det så – är det inte helt separata områden och situationer?
 
Faktum är att de har en gemensam nämnare, och denna nämnare är ÖVERLEV! För oss innebär överlevnad den fortsätta existensen av saker eller tillstånd som vi vill bevara, även om det ”bara” råkar handla om den lilla dotterns favoritleksak, den tolvåriga katten som innebär så många minnen eller en kollegas äktenskap i annalkande kris. Det är kanske inte så allvarligt om mormors kaffekana går i bitar, om vi inte får den där löneförhöjningen eller om vårt barn får ett dåligt betyg i historia. Men för oss innebär det ändå en reducering av vår livskraft. Begrunda dessutom hur levande du känner dig när du är nyförälskad, när du fått ett bra lönepåslag eller när en vän tackar dig för hjälpen.

Allt detta har att göra med ÖVERLEVANDE, ditt eget överlevande såväl som överlevandet för alla och allt som står dig nära – med början med dig själv och din kropp, till dina vänners välmående och bevarandet av saker såsom det gulnade fotot av farföräldrarna. Vi vill att allt det här fortsätter att existera, att det ”överlever”. Sålunda beror vårt humör väldigt mycket på ifall det i vår omgivning förekommer sådant som är för eller emot överlevandet. Må vara att omgivningen uppfattas olika från person till person, eftersom uppfattningen av omgivningen påverkas av erfarenheter och beslut från det förflutna.

Det finns otaliga exempel med vilken kraft den här viljan att överleva visar sig hos människor, men också hos växter och djur. Blomman som pressar sig upp genom asfalten för att nå solskenet, alla anpassningar som människor och djur gör för att överleva allteftersom omgivningen förändras – exemplen är så många att vi ofta häpnar över det.

Vi alla försöker dagligen anpassa våra liv och våra handlingar till ett optimum av överlevande, och vårt sinne arbetar frenetiskt med att nå bästa möjliga lösningar för uppdykande problem som kan förhindra överlevande. Men även det reaktiva sinnet, vilket vi snart kommer att ta upp, har överlevande som sin högsta princip; detta sinne följer emellertid principen på ett annat sätt, genom att ta ifrån dig – den andliga varelsen – dina valmöjligheter. Vi återkommer strax till detta.

Sinnet
• Kommer du ihåg din senaste semester?
• Vad såg du då?
• Hur kände du dig under den semestern?

Vart tittade du när du funderade på dessa frågor? Troligen vilade dina ögon mot någon del av rummet omkring dig medan du betraktade en inre bild från din semester, eller hur? Här har vi lagringsplatsen för dina minnen och bilder, för dina tankar och dina känslor, kort sagt, ditt sinne. Sinnet är ett nätverk av bilder som gjorts av erfarenheter, bevarade av individen. Efter noggrann lagring manövrerar sinnet allt i dessa register, för att kunna använda innehållet vid slutledningar i aktuella problem.
 
Numera är det lätt att beskriva sinnet med ord från datateknikens värld. Uppenbarligen är det inte av en slump att moderna datorer har en liknande struktur som den vi använder oss av, då datorernas funktioner har vissa likheter med våra sinnen. Sinnet är emellertid långt mer komplext.

För varje ämne och för varje typ av förnimmelse finns det oändligt med filer och lagringsutrymme. En förare till exempel har speciella ”filer” för olika förnimmelser såsom billjud, trafiksituationer och hastigheter. När han kör reagerar han ”automatiskt”, men inte desto mindre medvetet, vid olika situationer. Man kan säga att föraren styr sin bil per automaticitet, men att denna automaticitet också är en del av hans sinne. Alla erhållna data såsom minnen och saker som lärts in läggs ihop till slutsatser av individen vilket också är en del av hans sinne. Om du i det förflutna till exempel gjorde ett beslut att det är riskfyllt att köra i mörker så kommer du instinktivt att köra saktare i skymning.

Sinnet har olika delar som vi nu kommer att undersöka.

Det analytiska sinnet
Tack vare förmågan att tänka analytiskt och att medvetet styra uppmärksamheten, så kan vi lära: Utan detta skulle vi tveklöst ännu levt som vilddjur. Det analytiska sinnet, även kallat det medvetna sinnet, är var viljestyrda handlingar kommer ifrån och det är thetanens viktigaste redskap. Det är en kontrollenhet som varje sekund kopplar ihop nuvarande förnimmelser med minnen och i detta försöker skapa lösningar för en nära eller avlägsen framtid. Det analytiska sinnet hämtar data ur det förflutna, och värderar och utvecklar lösningar ur dessa.

Före varje medveten handling sker med andra ord en särskild tankeprocess i vilken relevanta data används och omvandlas. Endast sällan är vi medvetna om mängden data som vi handskas med dagligen, och hur snabbt vi gör det. Har du någonsin försökt sätta in någon i hans eller hennes nya jobb? Då har du troligen också förvånat dig över hur mycket data som faktiskt behövdes för att den nya kollegan skulle få tillräckligt med information.

När till exempel en bil lägger av och vi behöver hjälp, hinner vi inom några få ögonblick tänka: ”Är det säkert att stanna här?” ”Jag måste ställa upp en varningstriangel” ”Vad kan ha orsakat motorstoppet… glömde jag att tanka kanske?” ”Har jag några verktyg?”, ”Har jag telefonnumret till en bilbärgare?” Och mer eller mindre omgående sitter vi där med en mängd data som det analytiska sinnet presenterar för oss, data vi använder för att tänka medvetet och som vi kombinerar ihop till lösningar. Vi har ganska god kontroll över vad som händer i sådana lägen: vi förnimmer medvetet, tar medvetna beslut och agerar medvetet.

För att agera förnuftigt och medvetet behöver människan data i form av minnen och förnimmelser, samt kreativitet.

Utan ett kreativt inslag blir lärandet en utantillinlärning av fraser, formler eller ord. Bara meningsfullt lärande som riktas mot att uträtta något får den nyligen inhämtade kunskapen att integreras in i det analytiska sinnet. När du lär dig hur du gör något nytt matas sinnet med en stor mängd data som måste analyseras och kopplas ihop. Med en grundlig praktik uppnås slutligen förmågor som idealt kan användas utan alltför mycket tänkande.

Allt detta är gott och väl, men varför kan vi inte alltid använda det analytiska sinnet på ett sätt som gagnar oss? Vad ligger bakom det faktum att vi ibland befinner oss i situationer där vi i större eller mindre grad känner oss som effekt snarare än orsak, och vår förmåga att handla av egen vilja är förminskad eller t o m förhindrad?

Det är här som det reaktiva sinnet gör sig gällande. Vi ska nu titta på denna del av sinnet.

Det reaktiva sinnet
Det analytiska sinnet möjliggör för oss att handskas med minnen och upplevelser på ett intelligent sätt och på så vis lösa dagliga problem. Det analytiska sinnet agerar, och gör detta med grund i verkliga observationer som lagrats, och beslutar vad som ska göras. Det analytiska sinnets åtgärder är dessutom flexibla; de kan ändras.

Det reaktiva sinnet å andra sidan, som beteckningen redan talar om för oss, re-agerar. Dess åtgärder handlar enbart om hämning eller tvång.

Människan kan uthärda en rätt stor mängd sorg, chock, smärta och skada. Men när mängden stress och belastning överskrider vad individen klarar stängs det analytiska sinnet av till en viss grad. Vid denna punkt träder det reaktiva sinnet in, och spelar in alla förnimmelser och omständigheter under en period av minskad medvetenhet / medvetslöshet, och arkiverar dem – tragiskt nog – i en (för det reaktiva sinnet logisk) kedja av liknande händelser. Principen är ÖVERLEVANDE också här, men i den mening att det reaktiva sinnet vill skydda individen genom att anta att liknande händelser kommer att ha liknande konsekvenser. Självklart är detta ett ödesdigert misstag.

Herr Andersson är inte lika med pappa, även om de till utseendet påminner om varandra. Därför finns det ingen anledning att undvika Andersson på samma sätt som man tidigare undvek slagen från pappa. Men det reaktiva sinnet försöker att undvika ytterligare smärta, och sätter igång en alarmsignal i sinnet: Varning, här är en situation som liknar den när… Det finns dessutom ingen tid hos det reaktiva sinnet; det finns bara likheter med tidigare traumatiska situationer, eller likheter med ögonblick då individen var överväldigad av fysisk eller mental smärta och då hans eller hennes överlevande i större eller mindre grad var i fara.

På detta sätt kan händelser som restimulerar (reaktiverar) tidigare, svåra händelser, ha en negativ påverkan på individen:

• En anställd blir kallad till sin chef och tänker: ”Förhoppningsvis blir jag inte sparkad igen.” (Risken att förlora jobbet påminner om tidigare gånger personen varit tvungen att sluta sin anställning.)

• Barn som ofta blir slagna rycker till när någon helt enkelt höjer sin hand en liten bit. (Hot om smärta som påminner om tidigare tillfällen med smärta.)

• Lukten av en kemikalie på tandläkarmottagningen kan hos många orsaka sjukdom. (Hot om smärta som påminner om tidigare besök hos tandläkaren).

Genom restimulering av händelser som innehåller verklig smärta eller verklig förlust i sinnet, öppnar sig personen för det reaktiva sinnets negativa tolkning av den aktuella situationen. Med andra ord, när den pågående situationen börjar påminna om en händelse som var ett verkligt hot till ÖVERLEVANDET, minskar kraften i det analytiska sinnet, och det reaktiva sinnet påtvingar individen ett speciellt beteendemönster. Ju fler likheter det finns mellan två händelser, desto kraftigare restimulering.

Det reaktiva sinnet kan inte differentiera eller särskilja. Det kan bara re-agera på händelser med skada eller fara.

Denna kraft i det omedvetna grundar sig på det okända och på tidslöshet. Det existerar ingen tid för det reaktiva sinnet; för det reaktiva sinnet existerar allting nu.

Vid vilken som helst skada och speciellt under djupare medvetslöshet spelar det reaktiva sinnet in händelsen noggrant med alla förnimmelser som ingår, såsom talade ord, lukter och känslor. Om bara några få saker i nuet påminner om de händelser som finns inspelade i det reaktiva sinnet, aktiveras händelserna och antyder för individen att det här hotet eller den här skadan befinner sig i närvarande tid. Det har bevisats att patienter spelar in prat och kommentarer i sina minnen till och med under narkos. Lyckligtvis har fler och fler läkare ändrat sitt beteende vid operationer just därför.

I sin bok ”Understanding Life” beskriver Lawrence West det intressanta fallet med en kvinna som blev opererad. Medan hon var under narkos hade kirurgen börjat operera med orden ”Oh min gud, vilket smaklöst berg med kött ni har serverat mig igen!” Efter operationen hämmades hennes återhämtning av spänningar, irritation, lätt feber, dålig aptit och matsmältningsproblem. Flera dagar senare erinrade hon sig (av okänd anledning) plötsligt förolämpningen och beklagade sig för en sköterska, varpå hon fick bekräftat att en sådan kommentar faktiskt hade gjorts. Inom tolv timmar löste sig alla komplikationer och händelsen förlorade sin negativa påverkan.

Den franske gynekologen och förlossningsläkaren Frederic Leboyer revolutionerade förlossningstekniken med sina idéer om ”varsamt födande”. Detta innebär förlossning i en omgivning som belastar babyn med så få stimuli som möjligt – inget starkt ljus, inget prat under förlossningen etc. Med tiden har det påvisats att denna typ av födande minskar risken för traumatiska händelser hos babyn och att barnet kan se fram emot en hälsosammare utveckling som resultat.

Detta demonstrerar kraften som vårt undermedvetna – eller låt oss hellre säga vårt reaktiva sinne – har över oss. Alla oförklarliga rädslor, alla tvångsmässigheter, hämningar och oönskade sinnesförnimmelser härstammar från det reaktiva sinnet. Det är orsaken till att psykosomatiska sjukdomar existerar.

Sätten som traumatiska händelser påverkar en person varierar stort och beror på flera faktorer:
• Graden av medvetslöshet. Under narkos är det reaktiva sinnet mycket mer mottagligt för suggestion än vid ett ögonblick av chock eller mindre skada.
• Individens inre styrka. En person som arbetar aktivt mot sina mål och som är engagerad i livet kommer att vara mindre påverkad av sitt reaktiva sinne, eftersom personen livskraft motverkar innehållet i hans eller hennes reaktiva sinne.
• Personens aktuella fysiska tillstånd. En person som är fysiskt trött eller på annat sätt försvagad är mer benägen att påverkas av alla slags negativa influenser.
• Tidigare, liknande händelser aktiveras av den senare händelsen och innehåller ytterligare material som ökar effekten och till och med mångfaldigar den.

Därutöver finns det faktorer I livet som kan intensifiera greppet som det reaktiva sinnet har på ditt liv och dina valmöjligheter:
• Bristande näringsintag, med otillräckligt med vitaminer och mineraler; försummad hälsa; fysisk sjukdom
• Otillräcklig fysisk aktivitet; ett generellt passivt liv
• Överdriven alkoholkonsumtion, droger eller vissa läkemedel
• En hotfull eller otrygg omgivning
• Att ständigt vara upptagen med nedslående eller destruktiva frågor
• En negativ, pessimistisk livssyn
• Ständiga konflikter med vänner, släktingar eller bekanta
• Avsaknad av goda vänner
• Att sakna mål eller att inte sträva mot sina mål

Således kan man bidra till att det reaktiva sinnets inflytande minskar genom att tillämpa följande enkla ”botemedel”:
• Att inte ständigt grubbla över dåliga eller illavarslande nyheter; i görligaste mån undvika sådant som upprör en
• Ha en positiv livssyn
• Utföra aktiviteter som skänker tillfredsställelse; att sätta upp och sträva efter egna målsättningar
• Delta i utbildning som utvecklar
• Äta en allsidig kost och få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler; att ta hand om sin kropp och få eventuella sjukdomar behandlade när möjligt
• Motionera regelbundet
• Undvika överdriven alkoholkonsumtion, inte ta droger
• Ta hand om sina relationer med goda vänner och människor som är viktiga för en; lösa eventuella problem man har med andra

Du kan göra mycket av detta på egen hand, medan andra punkter kan kräva hjälp. Det viktiga är att bli medveten om att det finns delar i ditt liv värda att förbättra och att du som andlig varelse är kapabel att förändra dem.

I auditering arbetar vi specifikt med att ladda ur traumatiska händelser som är lagrade i det reaktiva sinnet, och på så vis få bort greppet som det reaktiva sinnet har på dig och dina valmöjligheter.

Du kan ta reda på hur detta fungerar genom att klicka på rubriken ”Auditering” på startsidan.



Web design Lakis Agrogiannis FixOnSite  
senast uppdaterad 2012-07-31